Kaffe är livsviktigt!


Lite poesi om kaffe och semla nu så här i fettisdagstider. Här har jag hämtat inspiration på Kafé Ambrosia som ligger på Södra Förstadsgatan i Malmö. Där intogs ett antal fika stunder när jag bodde i både Malmö och Trelleborg. Ja, det är ljuva minnen om cykelturer i Malmö med avslut just på detta eminenta kafé. Våren kändes mer komplett med härliga turer runt om i Malmö. Jag kallade det att bege mig på vårspaning!

semla
Hurra! Kaffe och semla!

Kom, nu går vi och fikar!

En kaffe plus påfyllning.

Så var det roliga slut.
En god semla försvinner väldigt fort.
Lite glädje har jag i alla fall kvar, kaffet är inte slut ännu.
Ute är det fin vårvinterväder, trots att termometern står på plus
Och solen skiner på bar backe
Snön kom och snön gick.

En stunds lyx och flärd, kan man kanske vara värd.
Att sitta på ett fik mitt på blanka dan.
Lite paus i jakten på brödfödan.

2001-02-12 i Malmö på kafé Ambrosia.
Kaffetåren är inte ledsen.
Av de bruna dropparna blir man uppiggad.
Självkänslan blir riggad.
Morgonens trötthet övergår i förmiddagens halvvakenhet.
Jag tror att jag tar lite till av livets påfyllning.

Denna strof skrevs samma dag på samma kafé, vilken kreativitet!

© Linda Åberg Luthman – Höga Kusten Poeten, februari 2017.

Advertisements

Bygdekyrkogårdar.


Varför ska vi nöja oss med mindre, vi som bor på landsbygden? Inte jag i alla fall. Jag är inte alls nöjd! En bilfärd jag minns här på norrländska landsbygden har gett mig outplånliga bilder om nergångna hus med tomma fönster och lador som kunde trilla ihop när som helst. Slyet äter sig fram och allt ser både uppätet och igenvuxet ut. Skulle jag vara nöjd med statens politik när jag såg det? Det står inte inskrivet i den svenska grundlagen att landsbygden ska behandlas så illa. Men likväl sker det. Och vi som bor på landet ska inte vara nöjda.

Ta tillbaka makten över ert närområde! Över era liv, ni som kämpar för er överlevnad. Byt ut ”nöjdheten” mot att aldrig mer acceptera beslut fattade av stat och myndigheter, som gör att ni ute i hela Sveriges landsbygd försätts i vanmakt, blir gisslan i den cyniska politik som förs. Folket först och politiken sedan, är den naturliga vägen. Den har täckts över av en fientligt sinnad storvulen politisk autostrada av olika kulörer med breda vägrenar, som likt slyet ätit upp landskapet. Vid stora avfarter och vägmot har verkligt liv fått stryka på foten. Livet i byarna och de små samhällen som ligger som vackra pärlor på Sverigekartan (om det hade varit så väl).

Mina tankar går tillbaka till de där husen, en gång så stolta fastigheter med sina historier, jag blir något oerhört rasande när jag tänker på dem. Varför ska de stå där och förfalla i bostadsbristens tid? Ha fönstergluggar som ser ut som tomma ögonhålor? Husen står där ensamma eller i klungor och de bildar formen av kyrkogårdar. Avlidna, bortgångna, döda drömmar och förhoppningar. I dödsannonser, i tidningarna finns inte ett spår av deras hädanfärd. Och här i Norrland är denna dödsdans större, djupare, den slår hårt och omilt över en stor del av denna landsända. Folket här fortsätter att slåss för sin överlevnad, fortlevnad. Varför skulle de vara nöjda över hur de och deras livsområde blir beskuret mer och mer för varje dag som går? Varför skulle de det? Förklara det för mig, jag som är inflyttad från Göteborg och Trelleborg, närmast. För jag har ingen förståelse alls över det faktum att norra Sverige ska behandlas sämre än södra? Och den byråkratiska centraliseringsvåg som nu kväver landet, av etablissemanget betraktat som någon slags självklarhet är inte det. Men den är bekväm och bekymmerslös, för politiker och kapitalet.

Nu får det vara slut med denna påtvingade pittoreska förnöjsamhet, som lagt sig som en våt filt över de stolta norrländska bygderna med sitt folk.Ni behöver inte vara nöjda, ska inte vara nöjda, norrlänningar!

Norrland är värt så mycket mer!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Midsommarfirande . Foto:Sten Luthman

©Linda Åberg Luthman – Höga Kusten Poeten.

F:a Levande Text, januari 2017


i74256958._szw1280h1280_
Brovakten i Vintertid. Foto: Linda Åberg Luthman, 2011.

Nu ska vi fira jul!

Snön lyser vit på taken, får man hoppas.

Att det är lagom kallt, så man känner sig behaglig.

Maten ska smaka gott, man har ju bantat från i fjol.

Man hoppas att man fått med allt, man vill inte ut och handla igen.

När det är så kallt.

Fingertoppar som fryser skriver för att hålla sig varma.

Dansar polka på tangenterna.

Någon annan skrapar isen, i kanterna på bilrutorna.

Det är så mycket som ska göras, kan det bli klart någon gång?

Och en gran hittade man, där i gläntan som ingen är.

Man smög dit om natten, bevakad endast av katten.

Och barna pratar bara om tomten, klapp hit och klapp dit.

Det man själv vill ha är sinnesro.

Släcka ner, tända ett ljus och släppa ut.

Bara sitta och titta på de vita taken, i natten om man är vaken.

 

Mörtsal 28 november 2016.

© Linda Åberg Luthman – Höga Kusten Poeten.

F:a Levande Text 2016.

Slöjor över ängarna.


En dikt om sommaren, att läsas medan vi väntar på sommaren! 

WP_20151019_08_00_01_Pro
Trolska dimmor – jag tror det är älvor! Foto: Linda Åberg Luthman 2016

 

Älvorna dansar över ängarna i långa led.

Blommorna blir berörda av deras lätta beröring, häpnar över rörelser fyllda med grace.

Älvorna håller dans i skuggors skydd mellan himmel och ängders nejder.

Rallarrosen, stolt och rak, blir deras kavaljerer.

Lupiner, tistlar och prästkragar, gamla prästkragar får se på.

Det går som en slöja över ängarna och skogsbryn.

Råddjuret ser förvånat dansen och försöker härma dansen.

Det är ingen av älvorna som förnärmas.

De bjuder in råddjuret med sina danser, ger inte det stackars djuret några chanser.

Det går i en väldig fart, dansen går vidare in mellan träden .

Slöjan ebbar ut, den tar älvorna med sig

In i skogen, in i djupet.

 

 

/Mörtsal den 26 april 2016

©Linda Åberg Luthman – Höga Kusten Poeten/F:a Levande Text, 2016

Så varder ljuset åter!


Allt är tid. Mer eller mindre, men tiden känns mer påtaglig och oändlig när ljuset åter bryter vintermörkret, morgnar blir ljusare och man får ett glädjeskutt i hjärttrakten när man rullar upp rullgardinen och ser gryningsljuset spela mellan trädens grenar. Det känns som om det lättar i mitt bröst och en tanke går genom hjärnbarken som legat i vila under vintern: Men det var allt en underlig vinter denna gång, varmt och kallt om  vartannat och man skulle hela tiden tänka på att gå försiktigt. Det skrevs om ishalkan, det talades om ishalkan och det tänktes säkert om ishalkan och tankegångarna var nog inte överdrivet positiva kan jag tänka mig.

Men jag har grova broddar jag, och det är en glädjande tanke att se skorna med dessa på stå i hallen och vänta på mig. Det värmer i hjärtat att se denna billiga investering för ett stort välbefinnande.

Ljuset är en försäkran om att nu kommer snart andra tider. Jag tänker på den grönskande tid som ska komma och alla dessa växters och blommors prakt som ska omfamna oss i landskapet. Detta kära Ångermanland.

Snart är tid för att njuta solen i en solgrop, en härlig stund i solens sken, man gräver bara en tillräckligt stor grop i snön och lägger dit en tjock filt, sedan har man ordnat sig en riktigt billig utefåtölj, prismässigt slår det även secondhandbutikerna. Fast nöjet varar bara så länge gropen står där. Men det är kul så länge det varar. Man ska vara glad för det lilla.

Rätt vad det är så behöver jag inte ha på mig broddaskorna när jag ger mig ut för att lapa i mig ännu mer av det ökande ljuset. Då blommar tussilago, de står som små solar överallt i backarna. då står jag där på den lilla bron framför Höga Kusten bron och ser på bron och ut över havet och mot Hornöberget, vinter och snö har bytts ut mot en vårlig skir grönska. Vad kan man sig mer önska? Då står jag där i högönsklig välmåga, brer ut armarna och sjunger ut, en stump ur “Ljuset” av Björn Afzelius. Ett ljus. Allt är tid. Där på lilla bron står jag och sjunger. Till bilisters, lastbilschaufförers stora glädje och förundran när de sveper förbi! Det bjuder jag på!
Glad vårvinter på er!

Höga Kusten Poeten som bor på Vreten

 

WP_20160124_13_45_20_Pro
Träden strävar mot ljuset! Foto: LInda Åberg Luthman 2016

 

 

Trettondedagen – snart ska julen dansas ut!


WP_20151224_14_32_21_Pro
Trettondag Jul! Snart ska julen dansas ut! Foto: Linda Åberg Luthman 2015

Under tiden som julen nu håller på att dansas ut och allt julpynt ska stuvas in i skåpen för denna gången, julmaten ska det göras tabberas på, och under kvällningen gör man  slut på allt som fortfarande hängt med på julens gottebord, då publicerar jag min dikt som jag läste på Björkuddens Hotell och Restaurang, ett förnämligt ställe, här i trakten.

Vi har som tradition att jag kommer dit och läser både julevangeliet och lite av mina egna texter. Jag blir väl emottagen och får dela julens fröjder tillsammans med de gäster som kommer för att förse sig av Mikael Kivilompos fantastiska julbord. Årets traktat höll även det hög standard. Och mitt deltagande satte en liten knorr på julfirandet, sedan kommer tomten och jag vet inte allt. Det är så väl arrangerat av Eva Kivilompolo, hon och hennes man Jocko Kivilompolo ser till så att inget fat är tomt, beställningar tas om hand och att det är väldiskat och välstädat. Deras övriga personal gör ett gott arbete även de. 

 

Nåväl, här kommer så den dikt som jag läste, till publikens förtjusning!
Tack Eva och alla för att jag fick komma!

Stjärneglans och Juledans!

Tindra lilla stjärna över älven.
Skimra starkt i den mörka kvällen.
Där jämte månens vita runda himlakropp.
Älven fryser inte helt och strömmarna rör sig sakteligen mot havet.

Lite snö kom, ett välsignat lager. Tunt och sprött men ack så vackert. Rimfrost på alla träd, på varje gren omramar med sitt milda sken. Det är gott så länge det varar. Sprödheten skänker glädje till gammal som ung. Sjung av hjärtat, sjung!

I vår lugna del av världen, delar vi julens fröjder, måltider som når oanade höjder! Innan maten på alla faten, man trår en dans, alla dansar i en lång svans!
Tända ljus på borden och äntligen i gemenskapen julen är vorden!

Jag sänder mina tankar till de som inte har det så lätt, jag omfamnar dem i mitt sinne, lägger dem uppå mitt minne.
I min värld får alla vara med!
Alla får en jul!
En god jul!
En riktigt God Jul!

© Linda Åberg Luthman – Höga Kusten Poeten.
F: a Levande text, december 2015.

2015-12-24

Håll till godo, gott folk! God fortsättning på det nya året alla! /Linda