Julbussen – julen är på väg!


Det fanns en mening i att jag befann mig i den buss som tog mig från Örnsköldsvik till Härnösand just den kvällen, efter mitt besök på Poesihörnan i Arkens bibliotek i staden där hockeyprofilen Peter Forsberg uppfört sitt stora hotell. Vi kom iväg i tid, men en bit innan Bjästa skar bussens växellåda ihop, och där blev vi ståendes. Det kändes nästan som förutbestämt, att jag skulle hamna där. Medan busschauffören, som handskades mycket behärskat med situationen, ordnade fram en ersättningsbuss och sörjde för att vi alla skulle ha det så bra det gick, så blev det stilla. Alla försökte ställa om sig i den nya situationen. Under tiden det gruffades, ringdes efter hjälp, flög jag in i tankarnas förunderliga värld. I bussen var det mörkt. Men det var varmt och gott, vi frös inte. Ny buss var att invänta från Köpmanholmen. Ute var det inte lika mörkt, här och där lyste julbelysningar upp, månen lyste med sitt starka sken, men det var kallt. I förbipasserande billampors ljus såg man frosten glimma i tjocka lager på marken och i trädens grenar, den blanka isen på vägen såg ut som svarta stråk i tillvaron. Snön, den lyste med sin frånvaro.
I allt detta mörka, i stillheten, satt jag och tänkte, tystnaden hade lägrat sig. I min värld fanns bara jag och mina tankar, och mitt spejande i bussrutan. Så sårbara vi är ändå, vi människor, tänkte jag. Ett datorfel i en buss och där sitter vi i vår litenhet och utsatthet. Busstoppet blev mitt och de andras stopp i tillvaron. Jag funderar på det som hör julen till:
Nu är det snart jul, och budskapet om det lilla barnet som kommer till jorden, kärleksbudskapet, blev för mig påtagligt precis i den stunden. Tänkte på hur svårt det är att genomföra den stora världens gemensamma, kärleksfulla omfamning. Det är som att det inte vill sig riktigt, hur vi människor än strävar för det. Julens ord om frid och fred, känns än mer avlägset. Oroshärdar och folk far illa, här i Sverige som utomlands. Tänk om den där omfamningen hade blivit en realitet? Lika innerlig som den Jesusbarnet fick av sin moder Maria efter framkomsten där en gång i stallet i Betlehem? Ett hjärtligt välkomnande till världen!
Idag behöver vi nog fler än de tre vise männen för att möta det som händer i vår värld. Är våra dagars vise män och kvinnor visa nog? Är klokheten förvaltad som den skulle? Jesusbarnet och dess tid inger dock en förtröstan, mitt i allt tumultet. Vi kommer inunder kyrkors tak och får ta emot julens budskap, med glädje och ord och sång. Och tomten kommer nog någon gång

Någon knackade mig på axeln, den nya bussen hade kommit, och färden i Din Tur blev Min Tur! Tänk så mycket jag hann tänka! Alla var så glada men gladast var nog jag! En decemberkväll i en trasig buss kan verkligen förgylla livet. Ett par tankar om jul i ett fordon på hjul!

Jag  önskar er alla Goda, Fridfulla Helger!

Advertisements
Posted in Uncategorized

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s