Så varder ljuset åter!


Allt är tid. Mer eller mindre, men tiden känns mer påtaglig och oändlig när ljuset åter bryter vintermörkret, morgnar blir ljusare och man får ett glädjeskutt i hjärttrakten när man rullar upp rullgardinen och ser gryningsljuset spela mellan trädens grenar. Det känns som om det lättar i mitt bröst och en tanke går genom hjärnbarken som legat i vila under vintern: Men det var allt en underlig vinter denna gång, varmt och kallt om  vartannat och man skulle hela tiden tänka på att gå försiktigt. Det skrevs om ishalkan, det talades om ishalkan och det tänktes säkert om ishalkan och tankegångarna var nog inte överdrivet positiva kan jag tänka mig.

Men jag har grova broddar jag, och det är en glädjande tanke att se skorna med dessa på stå i hallen och vänta på mig. Det värmer i hjärtat att se denna billiga investering för ett stort välbefinnande.

Ljuset är en försäkran om att nu kommer snart andra tider. Jag tänker på den grönskande tid som ska komma och alla dessa växters och blommors prakt som ska omfamna oss i landskapet. Detta kära Ångermanland.

Snart är tid för att njuta solen i en solgrop, en härlig stund i solens sken, man gräver bara en tillräckligt stor grop i snön och lägger dit en tjock filt, sedan har man ordnat sig en riktigt billig utefåtölj, prismässigt slår det även secondhandbutikerna. Fast nöjet varar bara så länge gropen står där. Men det är kul så länge det varar. Man ska vara glad för det lilla.

Rätt vad det är så behöver jag inte ha på mig broddaskorna när jag ger mig ut för att lapa i mig ännu mer av det ökande ljuset. Då blommar tussilago, de står som små solar överallt i backarna. då står jag där på den lilla bron framför Höga Kusten bron och ser på bron och ut över havet och mot Hornöberget, vinter och snö har bytts ut mot en vårlig skir grönska. Vad kan man sig mer önska? Då står jag där i högönsklig välmåga, brer ut armarna och sjunger ut, en stump ur “Ljuset” av Björn Afzelius. Ett ljus. Allt är tid. Där på lilla bron står jag och sjunger. Till bilisters, lastbilschaufförers stora glädje och förundran när de sveper förbi! Det bjuder jag på!
Glad vårvinter på er!

Höga Kusten Poeten som bor på Vreten

 

WP_20160124_13_45_20_Pro
Träden strävar mot ljuset! Foto: LInda Åberg Luthman 2016

 

 

Advertisements
Posted in Uncategorized

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s