Dagen är kommen!


Dagern reser sig ur sin egen glåmighet. Det mörker som omsluter dagern är här för en tid. Vi får vänja oss om vi inte är vana . Mitt i den kaotiska tillvaron ska vi fira jul. Ett år av många omställningar, människor på flykt, oroshärdarna ute i världen är kanske mer än vi mäktar med. Vi försöker dra vårt strå till stacken. Hjälpa, hjälpa till så gott vi kan.  Vi gör vårt bästa.

Vi kämpar på i glåmigheten, ett omhuldande snötäcke fattas oss, kan vi tycka, vi som vill ha snö. Andra kanske tycker annat. Men gemensamt längtar vi efter ljuset, det som kommer när det vänt. I varje hus och hem glimmar blossen av tända ljus, lyktorna på alla trappor och i alla gångar värmer vårt sinne. Ljusen från fönstren tvärsöver viken speglar sig i det svarta vattnet som ännu inte frusit till is. Och månens starka vita skiva lyser över oss rik, som arm. Samma måne som lyser över de som söker skydd i städers trånga portuppgångar eller kalla vrår, under broar.

Över nejden drar vindarna starka, vart ska vintern barka? Vindarna har fått namn, underliga gäster att få hit i juletid – Gorm, Helga, en har både för och efternamn – Höga Vattenflöden. De kom innan vi ens hunnit rusta oss för dem. Naturen har sina egna vägar och dem råder vi inte över. Jorden vill berätta något för oss men vi tycks inte förstå.

Nu ska julen ges plats i alla hus, granen kläs och det ska dekoreras, floreras, hyacinten doftar där, och julrosen prunkar här. Det lagas mat och det ska städas i ett huj. Allt måste bli klart. Det måste bli klart! Jag slår mig ner i min gamla soffa här hemma och gör ingenting. Så sitter jag i flera timmar. Tittar ut över skogen på andra sidan . Grantopparna vajar hit och dit. De dansar sin egen dans i den hårda vinden. Eftersom de är granar så dansar de inte kring sig själva. Än går det hit och än går det dit…

Jag ser en snöflinga komma farandes men den ser ut som den inte riktigt vet var den ska? Ja, den är inte ensam om att känna sig vilse i tillvaron när det i södra delen av vårt land känns som höst ännu och blommor slår ut i backar här och var. Där kan ingen släde färdas, var är Tomtefar? Barnen längtar, så de längtar!

Så kommer till sist julen, den efterlängtade! För såväl stora som små, det tindrar i allas ögon! Den frambärs av julens alla toner i alla kyrkor, i alla hem. Och människor får tid att fira högtiden, rå om varandra och glädjas. Allt medan ljuset vinner mer mark. Hosianna! Dagen är kommen!

©Linda Åberg Luthman – Höga Kusten Poeten.

i74256958._szw1280h1280_
Brovakten, i Mörtsal en mer snörik jul 2010. Foto: Linda Åberg Luthman

 

F:a Levande text 2015

Advertisements
Posted in Uncategorized

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s