Ångermanland har plockat fram vårgarderoben!


Hela omgivningen har klätt om i en vårlig utstyrsel. Det märks överallt. På människors klädsel, städers gator sopas rena och sedan är det dags för alla uteserveringar att dra folk till sig med förföriska erbjudanden. I alla städernas parker blommar det hejvilt och fåglar bildar små diskussionsgrupper lite varstans, samtidigt som de rensar trottoarerna rena från allsköns bröd och kaksmulor. I denna yra och ystra tid möter vi och vår omgivning våren. Vi själva idkar lite omklädnad, vi plockar fram våren inom oss. Jag själv äger inte så mycket vårkläder men jag har inga om helst problem att skriva om dem jag ser runtomkring mig och om mina betraktelser över vad våren har för inverkan på människor, djur och vår natur.
Landskapet står dock för den största omklädningen, den garderoben måste vara gigantisk. Tänk på alla berg och dalar vi har här i vårt kära Ångermanland, älvar, havet och sjöar sköter sig själva i detta undersköna och vackra landskap. Här ryms så mycket fin kultur och tradition.
Nåväl, jag delger er här två dikter som jag kallar Omklädnad 1 och Omklädnad 2 . Det verkade som publiken på Kafé Trädgårn i Härnösand uppskattade dem när jag läste dem och mycket mer under en av deras kafélördagar, kom ett par rejäla applåder, den 11 april – nej, jag blev inte en dum sill. Inte var dag man blir bortskämd med det och dessutom få blommor för väl utfört arbete! Det är trevligt att komma dit och få läsa, jag, en inte helt känd poet som äntrade den scenen i det söta kaféet. Man tyckte nog att man var lite granna utanför. Men det tog inte lång stund förrän vi var inne i poesiläsande, Lena-Maria Oikarainen spelade så fint på gitarr om lite vårlätta svenska visor och härliga mustiga finska visor. Vi fick upp en god stämning Så det är som vanligt, tiden är alltid för kort. När vi skingrades var vi i alla upprymda och glada och tillfreds över alla de härliga, vårliga orden. Det finns mycket i materialet som ni får visualisera lite när man tar dela av de här två ”omklädnadsdikter” jag skrivit för bara några veckor sedan. När ni har läst själva kanske ni får en liten uppfattning om min tankevärld om våren. De har en viss tematik.
Här kommer de dikter som jag författat:


Omklädnad.

Grådaskigheten byts ut ganska fort

När det i barmarken mellan snöfläckarna

Börjar sticka upp små späda grässkott.

De kommer trots överblivet väggrus, damm och skräp.

Ljuset biter sig fast i min blick.

Jag drabbas nästan av yrsel,

Marken gungar av den känslan

Som jag får när allt ljus

Sköljer över mig i den första

Varma strålvågen.

Den sveper land och rike runt.

Över vägar, dalar och backar.

I fjärdarna glimmar det av glitter

Bakom mig i bussen hörs det fnitter.

Spänd förväntan, tankar som spritter.

Busschauffören visslar.

Det går på rätt håll!

©Linda Åberg Luthman – Höga Kusten Poeten F:a Levande Text 2015

Omklädnad 2

Folk hinner inte byta om från vinterkläderna förrän de ska

Ut i omvärlden med sina vårkläder och spatsera på stan.

En dam jag såg var vackert klädd – hon såg ut som en upp och nervänd tulpan.

Grönt upptill som bladverk och rosa nertill i klockform.  De högklackade skorna

Såg ut som pistiller. Men hon var snabb, hon tog sig fram som en iller.

På idrottsplatserna ska man träna, göra resultat och tänka på rätt mat.

I en trädgård står de på rad, paraplyformade påskliljor. För dem kan regnet få komma så när som.

De bryr sig inte, med nåde Frosten om den kommer.

Någon har fått för sig att en björk inte är fin nog, den måste få fjädrar också. I en trädgård.

Men varför orange fjädrar, vi vill väl inte tänka på hösten nu?

Affärerna i centrum har utlyst en tävling om finaste påskskyltningen, jag vet inte vem som vann.

Men det var kul att se påskkycklingar gunga runt i vattnet i en knallröd spann.

Pip, pip, hörs vi inte? Ja, just det – skyltfönstret har vi där, ja. Jag hoppas att ingen ser att jag gnuggar

Bort märket efter min egen nästipp.

Mobilen blippar till i fickan: Den lila texten lyder: Fika på stan?

Då får jag nog stolpa vidare i tillvaron, lämna kycklingarna och rikta in mig på fikat.

Jag var inte beredd på det där, har inte hunnit byta om. Jag ser ut som en hösäck.

Strunt i det, hösäckar är vackra i solnedgången, där de står på rad utanför ladan.

Oj, vad det ska bli gott med kaffe!

©Linda Åberg Luthman- Höga Kusten Poeten. F:a Levande Text 2015

Tack för mig tills vi hörs nästa gång, då kanske jag har fått fram badkläderna! Allt gott så länge!

Hälsningar Linda Åberg Luthman

Advertisements
Posted in Uncategorized

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s