Drickabilen!


Denna lilla berättelse om en av barndomens attraktioner publicerar jag här. Jag har fått berättelsen publicerad i Själevadsposten, en underbar tidning!
Nu får alla här ta del av den!

Drickabilen.

En dag i veckan kom den. Drickabilen! På den tiden när undertecknad var liten fanns det många varubilar i omlopp, idag kan jag tycka att det för min mammas del var bra att de kom. Hur skulle hon annars kunna få något uträttat med ett stort hus och hålla reda på samt fem livaktiga barn? Det var drickabilen, fiskbilen, i en del städer fanns det både brödbilar och ostförsäljare också. En hel strid ström av rullande butiker. Det var nog räddningen för många husmödrar som skulle få dagens agenda i hemmen att gå ihop. Lite av det där ser man igen idag, det börjar komma olika former av hemleveranser. Men de är nog ingenting jämfört med den gamla älskade Drickabilen! Den kom punktligt varje fredag om jag inte minns fel. På torsdagen gick man till sängs med ett litet saligt leende på läpparna, man kände redan smaken av sin favoritläsk. Vi ungar i vårt kvarter kunde nästan på timman säga när den skulle komma. Alla satt vi där andäktigt och väntade på de flytande fröjderna. Min favorit var Päronsoda, min ena syster höll Champisen för att vara den bästa och grannpojken, han var tokig i Zingo! Sedan så var det de familjer som hade mer pengar än vi och storögt såg man hur deras barn kunde vingla iväg med en hel back med läsk hem till mamma och pappa. Och tänk vilken pant de måste ha, tänkte man också. För oss i vårt eget grannskap tog det evigheter att få ihop pengar till en back läsk, så ibland kunde två familjer gå ihop om en back. Det var ingen konst för man hade pli på varandra och grannsämjan var viktig. Man delade på livets fröjder helt enkelt. Det var fattigt på den tiden, också. Visserligen var det en helt annan samhällsanda där kvinnor stannade hemma och skötte man och barn medan mannen arbetade för att få ihop till livets nödtorft. Men att få ihop det varje månad, det är samma visa som idag, ibland hänger det på kronan för folk och ibland hänger det till och med på öret. Ja, dessa bilar var nog mångas räddning för ibland kunde försäljarna ha ett och annat bra erbjudande.
Så kom den! Vi sprang iväg som en flock kalvar på grönbete, vi såg ut så sade alltid Tant Binnie som bodde i det stora röda tegelhuset intill, jag minns att jag sprang ganska fort för att vara jag, på den tiden var jag inte kraftig men lite rundnätt om vi ska säga så, men bröderna mina var tätt i hälarna på mig. Ibland kunde mina äldre systrar få för sig att komma med men de gick där i sakta mak, de tyckte det var bra att vi yngre syskon sprang åt dem. Bilen svängde in på vår gata och ställde sig i slutändan där det var bra med plats och så kom Läskfarbrorn ut ur bilen och öppnade bakluckan, han svingade sig upp på flaket som han aldrig hade gjort annat i hela sitt liv, det såg så lätt ut! Jag provade en gång men jag var för liten, den gången slutade det med att jag satt i hans knä och hulkade med skrubbsår på knäna och en flaska läsk som plåster på såren. Läskfarbrorn doftade rakvatten, svett och någon konstig tobakssort. Men i hans knä kände jag mig helt trygg! Tillbaka till när vi till slut stod där med andan i halsen, så sade han innan han lyfte ner första backen för inspektion av oss:
– Å, så tar vi det viktigaste först innan ni börjar, har ni fått pengar av era mojjor?
Vi nickade allihop och sedan var kommersen i full gång, alla stod där och valde med en precision som hette duga, man ville få så mycket man kunde för de slantar man hade fått. Vad drickan kostade kommer jag knappt ihåg men det kan inte ha varit mer än kronan per flaska, eller till och med mindre. Ni som vet, kommer ihåg kan ju berätta hur det var. Där stod Läskfarbrorn på flaket och såg till så att varenda unge fick köpa och vi kunde vara allt mellan ett par stycken till femton, sexton barn, som en hel förskoleklass! Våra mammor stod på avstånd de flesta av dem och såg till så att det gick bra. När alla hade köpt klart, sade han:
– A, dé é gött så ungar, nu får ni klara er till nästa vecka! Hajj på er!
Sen svingade han sig ner lika lätt som han kommit upp och pallrade sig in i sin bil, för att ta sig till nästa område där det stod lika många förväntansfulla barn med sina kronor och korvören, som var hårdbevakade, i fickorna. Han körde iväg så det rök om bakdäcken. Vi gick hem och lämnade flaskorna till mamma för det var hon som såg till att det gick rätt till med det också. Vi satte oss alla kring matbordet och hade var sitt glas framför oss. Snålvattnet gick till men det vara bara att vänta på sin tur. Mamma gick runt med ett par flaskor och fyllde på våra glas med ett exakt ögonmått så att vi fick lika mycket allihop. Alla skulle dricka samma smak för att det inte skulle bli bråk med det heller. Men de stunderna var himmelska! Den söta, pärlande, goda läsken rann ner för strupen och man blev alldeles berusad av sockerchocken! Var det dessutom Päronsoda, var det dubbelt upp av himmelriket. Jag drack så små klunkar jag kunde för att mitt himmelrike skulle vara längre! Min ena bror var så förtjust i sin läsk, när läsken var slut försökte han slicka glaset på insidan. Han hade en viss teknik, jag försökte apa efter men det uppskattades inte av våra systrar som tyckte att vi var rent ut sagt äckliga. Som om vi brydde oss om vad de tyckte! Läsken var allt bra viktigare! Efter det gick vi alla ifrån matbordet med våra glas och lämnade dem till mamma som stod där i köket och höll på med det vi skulle få till middag. Idag tänker jag på henne ofta, tänk om hon för en gångs skull hade fått slippa stå där över grytorna, ta ett glas läsk med oss och komma ut sedan och leka hon med! Hon kunde lekt Cowboy och Indianer med oss. Ja, tänk om! Jag minns mest att hon stod i köket, eller satt vid sitt lilla kaffebord och löste korsord, nåde den som störde henne då, eller så satt hon vid vävstolen och vävde sina mattor så det dunkade om det.
De där barndomsminnena dyker upp lite då och då numera, det kan bero på att man har mer tid till att sitta och tänka nu när man blir äldre, drickabilen är ett gott minne, en härlig del av en för mig lite svunnen tid, på den tiden när det begav sig i Barndomslandet, där varje dag kändes som en hel evighet.

©Linda Åberg Luthman – Höga Kusten Poeten
F:a Levande Text 2013.

Advertisements

4 thoughts on “Drickabilen!

  1. En fin historia. Även till oss i Askeröd mitt i Skåne kom drickabilen. Mest köptes dock svagdricka som dracks som “drikkablanning”.
    Läskande i värmen där den stod sval i skafferiet. Kylskåp fanns inte hos oss på 50-talet.
    Bertil

    Like

    1. Tack Bertil! Ja, tänk vad bra, de där bilarna nådde överallt! Jag tror faktiskt att min farfar var förtjust i svagdricka! Får väl fråga min käre far en dag! Askeröd i Skåne är en mycket härlig plats!Som så mycket annat i Skåne, en underbar plats på jorden. Bodde länge i Skåne och trivdes mycket bra men det går lika bra att bo på Höga Kusten, fast har man körkort går det bättre!

      Än en gång, tack för ditt inlägg!
      Trevlig fortsättning på sommaren!

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s