Kaos – ett ord i tiden?


Foto: Johan Nilsson / Scanpix
Tröstlös väntan på bussen vid busstoppet för ett par veckor sedan. Foto: Johan Nilsson / Scanpix

Det är kallt nu och det knäpper om mina fingrar när jag sitter här och skriver. Kylan märks också av i mitt huvud. Tankarna går långsamt och det tar ännu längre tid att sätta dem på pränt. Vad ska man skriva om? Tja, säg det. När jag bläddrar i tidningar för att få lite uppslag slår det mig att ordet kaos är högfrekvent . Är det inte snökaos så är det regnkaos eller tågkaos. Superkylan slår oss mitt i ansiktet, människors vardag förvandlas till ett närmare beskrivet katastroftillstånd. Under vintern får alla resande i Sverige delta i jättetombolan Allmänna Kommunikationer. Försten till kvarn får mala och i spåren av detta ser man horder av resande som står på perrongerna eller vid busshållsplatserna, huttrandes i kylan. Det knäpper i deras fingrar också när de försöker räta ut de stelfrusna fingrarna som hållit i en väska eller kasse alldeles för länge. Själva busshållsplatserna är gömda bakom snöberg. Barnen är i alla fall glada för de får ett osökt tillfälle till att hålla värmen i väntan på bussen genom snillrika lekar i snöhögarna. De vuxna däremot håller värmen på annat sätt då de i hetsiga ordalag får göra sig av med inneboendes aggressioner som de tar ut emot lokaltrafiken. Kylan känns mindre påträngande när man får skälla av sig lite. Man kan ju fråga sig varför detta scenario uppkommer varje vinter? Människan borde väl vara van vid det här nu kunde man tro. Men så är det inte, för när första rejäla vårvärmen kommer och snöhögarna förvandlats till små snökullar, det blir barmark och vägarna som varit oframkomliga under vintern nu förvandlats till dammiga stråk i tillvaron, har man per automatik glömt bort den vinter som var. Alla prisar värmens återkomst och man jämför vårtecken. Första tussilagon, första blåsippan och någon berättar med glada tillrop om att det nog inte är länge till förrän påskliljorna blommar! Alla kassar och väskor bärs med lätthet och minsann har inte ryggar rätats upp och ett par av resenärerna dristar sig till att skratta, det går jättebra för deras ansikten krackelerar inte av någon kyla.

Men vi ska inte bortse från fakta att Sverige drabbas av detta ständigt återkommande kaos från mitten på november till nångång slutet på februari eller som i norra delarna av landet kanske ända tills slutet på april. Då står ansvariga där med ”rumpan bar”. Varje år konstigt nog. Jag förundras över dessa ansvariga som varje år låter sig överraskas av något så uppenbart som ett av våra ständigt återkommande skeenden – vintern. I tidningen har jag läst den ena braskande och ilskna insändaren om vintern efter den andra. Snöröjningskaos, vägar som är under all kritik, någon frågar de ansvariga i någon kommun om de inte vet hur sand ser ut. För var är sandningen? Fastighetsägaren slår ut med armarna om det och suckar uppgivet. Sedan går han in och läser i papprena från kommunen att utanför sin egen fastighet ska han själv sköta snöröjning samt sandning. Aj då, på det viset, utbrister han och gör i ordning för en panna kaffe till. Tur att han är inomhus så att ingen av grannarna ser att han rodnar av lika delar ilska och skam.

Inte nog med att vi i landet drabbas av kaos, vi drabbas också av ett annat kaos nämligen budgetöverskridningar. Det gick fort undan i år men jag ska vara rättvis, det kom faktiskt väldigt mycket snö i december 2012. Vissa delar av Sverige blev beskjutna från havet och andra länder, när snökanonerna laddade för fullt, antingen i Bottenhavet eller från Östersjön, långt ute på Atlanten där det annars brukar friska i med våtvarma omslag i sydvästan. På kommunkontoren dribblas det för fullt med kassan. Hur ska vi ha’t och varifrån ska vi ta’t? I ena änden av verksamheten bygger man nya arenor eller gigantiska nöjespalats och i andra änden snålas det eller trollas med knäna så att gamla Märta ska få sin kaka till kaffet på hemmet eller att Wille ska få böcker i skolan som i alla fall bara är från förrförra året. Nu säger någon till mig på ett snusförnuftigt sätt ”att kommunen minsann har skilda kassor”! Ja, Gud sig förbarme – det få jag ju inte glömma. Det kanske inte är lika lätt med anslagen i kommunerna som här för mig på mitt tangentbord, där ett för hårt anslag renderar massvis med bokstäver av samma sort. Men jag tänker ändå lite så att kommunernas kassa är som hushållskassor fast bara lite större. Och grundregeln är i min värld: Räkningarna först och nöjena sedan. Med risk för att få dask på fingrarna av någon kommunalt inrättad funktionär dristar jag mig till att skriva detta, fast lite dask på fingrarna skulle kännas skönt nu med tanke på kylan. De skulle bli varmare och då skulle jag skriva lättare.

Nej, gott folk nu ska jag ta och avrunda det här. Kaos är ändå kaos och själva ordet är enligt en källa på internet av gammal grekisk härkomst med betydelsen ”oförutsägbarhet, rymd, oordning” lite grovt sammandraget här av mig. I livet har jag sett skrivbord som beskrivits som organiserat kaos vilket tål att fundera på. I lördagens Expressen läste jag en artikel om att nu skulle RYSSKYLAN komma och snökanonerna laddas från Tyskland och Polen. Jag får göra helt om och mobilisera mina krafter, sondera terrängen och återkomma med en rapport vid tillfälle. Roger and out.

Mörtsal 2013-01-14
©Linda Åberg Luthman – Höga Kusten Poeten.
F:a Levande Text 2013

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s