Fjällen blir bara äldre…


Foto: Sten Luthman 2008
På väg till Hosjöbotten och samebyn! Foto: Sten Luthman 2008.

De molnfärgade tyllgardinerna trasslade in sig i grantopparna.
Fuktyngda hängde de i stora sjok bland grenar och bark.
Dovt dagsljus med höstligt mörker låg mellan granväggarna,
Längs med vägen.
Vägrenar pryddes av gamla grå gärdsgårdar från förr.
Byggda med van hand av människor i äldre tider.
Hundraåriga påminnelser om händelser som skapade bruket.

I fjällsluttningen dansar skuggorna mellan skåror och svackor.
Renen tar sin flykt i grynnan där ingen människa ser.
Och i grynnan snirklar sig bäcken fram i sina egna krokiga banor.
Tranorna följer renen och vaktar avståndet.
Intill fjällbjörken med sina blad, små som tioöringar.
Inte är den hög inte, björken, där den mest ser ut som en krum gumma.
Den böjda ryggen berättar om de många kamperna mot vind och storm.

Vinter som höst och sommar som vår i fjällens rike.
I tider som aldrig går baklänges, men inte förtar takten från trolltrumman.
Den ljuder lika starkt som förr och kraften bärs iväg mellan sol och måne.
Tar sin väg över toppen in till nästa rike. Till en ensam brunkulla.
Hon står stolt i backen och strider mot högburna rallarosor
Dit ner når aldrig gardinerna.

Höglekardalen 4 augusti 2008

© Linda Åberg Luthman – Höga Kusten Poeten
F:a Levande Text 2012

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s