Fadime. Fadime. Fadime


 

En man ringer på dörren och en ung kvinna får sätta livet till. Ett skott och saken är löst. Kvinnan, problemet existerar inte mer. Allt är som förut. (Inte!)Detta händer i trygga välfärds-Sverige, där välfärden har blivit urholkad, så att Trygga Sverige inte är lika tryggt längre. Informationssamhället försöker beskriva, förklara, debattera, tala, och maktlösa politiker erkänner att de har misslyckats. Vi andra sitter i vår soffa framför TV:n, vi försöker begripa vad informationen betyder. De som inte förstår att skilja såporna från verkligheten drabbas av förvirring. Verkligheten har ingen avstängningsknapp.

 Så går livet vidare i Sverige, det har hunnit rinna mycket vatten under samhällets broar men problemet med kvinnors frihet kvarstår. Jag trodde att hederskulturen slutade vid Sveriges gränser, att svenska lagar anammades. Men kanske jag var för naiv? Hur mycket man än försöker förstå och läsa sig till kunskap om ämnet så känns det ändå för mig helt obegripligt att det får förekomma. Här i Sverige där jämställdhet och solidaritet är flaggskepp i den svenska mentaliteten. Kanske.

Svenska myndigheter står handfallna över faktumet att kvinnor behandlas på detta sätt. Jag trodde att det här var en del av en avlägsen historia, fjärran från våra dagars syn på äktenskap och kärlek, sex, relationer. Visst, på 1800-talet ingicks säkert liknande äktenskap i Sverige. Kvinnans frigörelse är ännu färskvara, även om tiden kring förra sekelskiftets början går hundra år tillbaka.

Men att giftas bort mot sin vilja? Att leva i ett äktenskap där mannen är totalitär norm och kvinnan en ägodel, hart när inte bättre än bilen som står i parets garage? Hur ska dessa kvinnor någonsin kunna bejaka sina åsikter, ta till sig informationsflödet och kunna ha ett liv som baserar sig på mänskliga rättigheter? De här kvinnorna har funnit många smidiga lösningar på att klara sin vardag, de måste, för kan man inte gå rakt fram måste man gå en annan väg som är mycket krokigare och tar längre tid att gå. Så tidsödande. Det finns kvinnor som lever under dessa levnadsvillkor och som hävdar att de har sin frihet. Jag ställer mig frågan igen: Vilken frihet har de?

En bekant till mig levde i ett förhållande med en man från ett Mellan-Östernland och jag erfor många gånger att hennes liv var starkt begränsat av regler som hon måste åtlyda med stor noggrannhet. Att gå ner till närbutiken i huset intill innebar att hon måste ringa till denne man och berätta att hon gick till butiken för att handla mjölk sedan var det hans sak att avgöra om detta gick eller inte. Ja, det finns otaliga exempel, men det här är det som etsat sig fast mest i mitt minne. Visserligen var hon svenska och de var inte gifta men, men.

Kan verkligen kärlek och förtroende växa i sådana förhållanden där äktenskapet är av tvång, arrangerat av släktingar för att på så sätt bibehålla en maktstruktur? Jag kan inte annat än ställa dessa för mig viktiga frågor och hoppas på att få ett svar. Dessutom kan jag varken fördöma eller acceptera denna kultur, eftersom jag måste förhålla mig ödmjuk till en värld som jag inte känner så mycket till. Jag måste som alla andra skapa mig en uppfattning, som grundar sig på insamlande av fakta. Men om fakta är politiskt vinklad? Den kanske är vinklad så att den tjänar ett partis syften, eller en rörelse. Hur ska man kunna förhålla sig kritisk till texten, som man fick lära sig på universitetet, när massmedia har ett informationsflöde av sällan skådat slag numera?

Och kvinnorna som lever i hederskulturen, vilken hjälp får de att kunna ta till sig information i Sverige, när den går via mannen som kanske inte är så benägen att berätta allt han får lära sig om vårt land?

I det demokratiska Sverige får kvinnor uppsöka läkare för att återställa mödomshinnan så att inte hedern i en familj besudlas under brölloppsnatten, att hålla oskulden intakt är en handelsvara. Så ska kvinnan återigen tvingas hålla sig inom ett ramverk som innebär att hennes personliga frihet uteblir. Medan andra kvinnor har friheten att välja vem de vill gifta sig med och hur många barn man vill ha, var man ska bo och jobba med. Ja, bara att ha friheten att kunna jobba, förkovra sig, skaffa utbildning.

Medan hederskulturens offer – kvinnorna, och männen i viss mån – får sätta livet till eller göra som man blir tillsagd för att få behålla livet, ska svenskarna gå till val i EU, det ska komma en sommar till i Sverige med den hett eftertraktade friheten i en välbehövlig semester för många svenskar, gamla som nya, unga som äldre, män såväl som kvinnor.

Men för de här kvinnorna hjälper inte svenska grundlagar och Géneve-konventionen om mänskliga rättigheter, inte så länge som myndigheterna vänder bort sitt ansikte från dem och likt strutsen stoppar huvudet i sanden och låtsas som det regnar.

Det är där debatten kommer in, håll den levande, för dessa kvinnors skull.

 

©Linda Åberg Luthman 2009

F:a Levande Text.

 

 

 

Advertisements
Posted in Uncategorized

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s